Jordbruksverket vill minska köttätandet, främst för att det är kopplat till utsläpp som kan påverka klimatutvecklingen negativt. Man har olika förslag på hur det skulle gå till, och ett av dem är att schablonbeskatta kyckling, fläskkött och nötkött beroende på de genomsnittliga utsläppen vid produktion av respektive grupp. Vi får komma ihåg att det här är ett startförslag för diskussion, och att man kanske i slutändan får fram något vettigt, men det finns ju ett och annat att invända mot. Man blandar också in hälsoargument i diskussionen. Detta är ju två frågor, och jag tänkte ta upp båda frågorna och försöka att reda ut några av frågetecknen. En hel del frågetecken kommer dock att kvarstå även i slutet av min text, jag tror inte att någon har alla svar idag.
Kött och klimat
Det är ingen tvekan om att konventionell nötköttsproduktion innebär stora problem för miljön på flera sätt. Foder till djuren produceras och transporteras, exempelvis får de flesta tillskott av soja odlat i Brasilien, där man skövlat regnskog och cerrado för att ge plats för sojaodlingar. Även kött importerat från Brasilien är oftast från djur på beten som tidigare varit regnskog/ cerrado, och där man får stora koldioxidutsläpp i samband med skövlingen. Sedan släpper alltså korna ut metan när de med hjälp av bakterier bryter ned kolhydrater till fettsyror i vommen.
Man kan skämta bort det och säga att bakterier bryter ner kolhydraterna till fettsyror med metan som biprodukt även utan idisslande djur, eller att när man kallar metan för biogas så är det positivt. Men ett problem är att utan så mycket idisslande kor skulle vi inte producera så mycket foder till dem att bryta ned, och ett annat är att metanet som korna rapar och fiser inte samlas upp och förbränns till koldioxid som man gör med biogas. Metan har en större växthuseffekt per gram än koldioxid har. Vi får kanske snart se kor med uppsamlingsballonger, vad vet jag. Utan tvekan är i alla fall konventionell köttuppfödning inte hållbart ur ett klimatperspektiv. För en jämförelse så är utsläppen ca 26 kg koldioxidekvivalenter per kilo kött, medan ett kilo potatis ger 338 g koldioxid i utsläpp, och ett kilo banan 258 g, trots de långa transporterna. Nu tycker jag kanske att det är mer rimligt att jämföra utsläpp per kalori, och då ger nötkött i genomsnitt 17 g koldioxidekvivalenter per kcal, potatis 0,52 g och banan 0,44 g.
När det gäller naturbeteskött blir frågan betydligt mer komplicerad. Världsnaturfonden har skrivit om att naturbeteskött kan ha en nollpåverkan på klimatet genom att betesmarkerna fungerar som kolsänkor som binder koldioxid, och därigenom i många fall helt kan kompensera för metanutsläppen. Köttguiden har presenterat vägledning för konsumenter där man valt att inte ta med uppskattningar av betesmarkerna som kolsänkor och märkt naturbeteskött som i princip lika klimatskadligt som konventionellt kött. Motiveringen man har för detta är att naturbetet i Sverige idag i huvudsak sker på magra marker som fungerar dåligt som kolsänkor. Det är en helt annan slutsats än Världsnaturfonden kommer fram till, och jag har inte kompetens att avgöra vem som har rätt här. Magra betesmarker gör också att köttdjuren växer långsammare, och hinner släppa ut mer metan innan de når slaktvikt.
Naturbete och vallproduktion har ju också andra viktiga miljöfunktioner genom att det bidrar till biologisk mångfald, så alla är överens om att betesmarkerna är viktiga i Sverige idag. Om man skulle kunna omvandla åkermark till bete/ odling av vall, så kanske det kan ge mer effektiva kolsänkor. Man skulle kunna producera lika mycket kött som idag, men med betydligt mindre klimatpåverkan. Det finns också en del forskning som visar att bete på ängsmarker med vissa tanniner, exempelvis från käringtand, kan minska idisslarnas metanproduktion med 30-60%. Lättsmälta vallfoderarter ger också mindre metanutsläpp, och generellt är de svenska växterna lättsmälta.
Jag är inte främmande för beskattning av kött ur klimathänseende, men förslaget med schablonbeskattning beroende på genomsnittliga utsläpp för nötkött, fläsk och kyckling tycker jag verkar ogenomtänkt. Jag skulle i så fall önska en beskattning som gjorde kött från de mest miljöbelastande produktionssätten dyrare, men som inte drabbade naturbeteskött. Därigenom skulle man kunna få incitament för en mer hållbar produktion. Jag är däremot rädd att en sådan beskattning blir tekniskt väldigt komplicerad.
Kött och hälsa
Det figurerar ju mycket uppgifter om att vi äter för mycket kött, och att det skulle vara hälsosamt för oss att minska på köttkonsumtionen. Observationsstudier visar på samband mellan hög köttkonsumtion och framför allt en del cancerformer. Man kan inte utesluta att kött bidrar till vissa sjukdomar, speciellt i samband med västerländsk mat. Det kan också vara så att människor som i allmänhet äter onyttigt även äter mer kött, och att sambandet kommer därifrån. Vi har ju trots allt ätit kött i två miljoner år, så jag vill gärna ha bättre bevis på att det verkligen gör oss sjuka innan jag minskar mitt eget köttätande.
Samtidigt är kött en väldigt bra källa till protein, järn, folsyra, B12 och andra näringsämnen som vi behöver. Många grupper har brist på dessa ämnen, exempelvis innehåller ofta skolmaten för lite järn, fertila kvinnor rekommenderas folsyretillskott för att minska risken för ryggmärgsbråck hos barnen, gravida behöver oftast järntillskott och äldre har ofta brist på flera av dessa ämnen. Den grupp som saknas här är män, som sannolikt är den grupp som är minst benägna att minska sin köttkonsumtion (min egen spekulation).
Konsumtionen av kött har ökat en hel del. Jag har tittat på jordbruksverkets statistik mellan 1960 och 2006. Där ser man att allt kött har ökat, både nöt- och fläskkött. Den största ökningen har dock varit av fjäderfä. Man ser också att trots att vi 1960 åt mindre nöt- och kalvkött (18,8 kg per person och år jämfört med 25,9 kg 2006) så åt vi då betydligt mer inälvsmat (2,7 kg jämfört med 1,2 kg). Inälvsmat som lever innehåller ju betydligt mer av just de näringsämnen som många har brist på än muskelkött. Det innehåller tom så pass mycket A-vitamin att man bör begränsa sin konsumtion, och äta nötlever ungefär en gång i veckan för att inte riskera att få för mycket.
Efterfrågan på inälvsmat i Sverige är så låg att det mesta från svenska slakterier fryses och exporteras (större slakterier), eller går till hundmat eller biogas (mindre slakterier). Samtidigt är det så att 50% av den svenska nötköttskonsumtionen är importerat kött.
Om vi skulle öka konsumtionen av inälvsmat, framför allt lever, så skulle vi säkert kunna minska köttkonsumtionen utan att få problem med näringsbrister. Samtidigt så skulle vi kanske kunna bibehålla konsumtionen av kött på en liknande nivå, men genom att producera med naturbeten i Sverige istället för att importera kött få en betydligt lägre klimatpåverkan.
Referenser:
- Animaliska restprodukter vid köttproduktion, E. Alsterberg, Examensarbete 2012, Uppsala Universitet
- Klimatpåverkan av nötkött och mjölk, H. Allard (KRAV)
